I september slog hösten till med besked. Från ett sommar-Spanien kom vi hem till ett kallt Sverige och välkomnades av hagel och blåst. September har varit både dyster och väldigt glad. Den fruktansvärda flyktingkatastrofen har sköljt över oss och fått oss att reagera, sträcka ut händerna och hjälpas åt. Bilder som fått våra hjärtan att gråta och skrika har satt igång en slags hjälpmekanism hos många. Kan känna att det är synd att det ska till en horribelt sorglig och fruktansvärd bild på en uppspolad pojke på en strand för att få igång en del när det är människor som varit i behov av hjälp så länge. Det har ju kablats ut massa bilder på barn och ungdomar som både legat döda och skadade men pojken på stranden tog hårdast och man förstår ju att många känner igen sig i situationen av att kunna mista ett barn inklusive jag själv. Samtidigt finns det andra människor oftast i vår närhet som också är i stort behov.
Jag och min familj har som exempel alltid hjälpt polska familjer som under svåra omständigheter på 70- 80-talet kom som flyktingar från kommunismens helvete. Som sagt är det inte bara nu vi måste hjälpa folk i nöd utan alltid och det viktigaste känner jag är att man hjälper till i den mån man kan. Alla kanske inte kan bidra med en massa pengar utan då istället skänker bort kläder eller som volontärhjälp i nödsituationer. Andra hjältar i min värld är frivilliga som hjälper organisationer att leta upp försvunna personer. Empatin man känner för den drabbade familjen vars dotter spårlöst försvunnit från en joggingrunda eller sin arbetsplats. DEN empatin att sätta sig in i människors situationer är nyckeln till välviljan. Jag har växt upp med en mamma som alltid hjälpte människor i problem. Med mat, kläder, pengar eller bara närhet. Nu när min mamma dessvärre inte finns med oss försöker jag verkligen ta efter där hon lämnade och hjälpa folk i den mån jag kan. Viktigast för mig är att alltid göra sitt yttersta för att vara en god person med stort hjärta. Att följa sina drömmar och göra det man älskar. Att ta emot allt det vackra som livet erbjuder och vara tacksam för det man gör och det man har. Så även om September var en månad då vi såg mängder av människor på flykt är det också månaden vi ska hjälpa, dela med oss av oss själva och inte ta en sekund i våra liv för givet.
När min egen mor inte finns vid mig längre har min svärmor blivit som en extramamma för mig. Två kvinnor som vet hur det är att sätta sig själv på andra plats och som med sin godhet och välvilja format mig och min familj. Två kvinnor som inspirerat mig och som är förebilder.
